Notis, Dagens Nyheter Kultur 9 mars 2005.
Naturen är en ombytlig skulptör.
Av den myckna marssnön skapade barnen först en snögubbe. Strax drog en snöby in och förvandlade snögubben till en snögumma med vid kjol och hög hårknut.
Sedan kom solen. Långsamt krökte dagsmejan gummans raka rygg och gjorde en knölig arm av hennes släta blus. Till kvällen föreställde snögumman Auguste Rodins 1800-talsskulptur ”Tänkaren” med baken tungt sittande och huvudet vilande i en bred snöhand.
Efter nästa dags snöfall syntes en matt och kutryggig påve på tänkarens plats, iklädd en toppig mitra och kritvit mässhake. Naturligtvis blev Johannes Paulus IIs andliga nedslag på min gård höviskt kort. Naturen gör vad den ska och bryr sig inte om vad människan håller heligt. Snabbt och gudlöst stöpte solskenet snart om påvens gestalt. Och smälte ner mitran till en platt krona på en mesopotamsk lejongud.
Åter faller snön. Åter lyser solen. Just när jag ska fara iväg har lejonguden krympt ihop till en skrämd kvinna med sjal om huvudet och ett barn på armen. När jag kommer tillbaka är snön nästan borta och av snögubbens alla omvandlingar återstår bara en liten nallebjörn. Till sist endast en våt fläck. Naturen är en trolös konstnär.