Föreläsningar

Min föreläsarinriktning är att med olika teman och jämförande exempel från dåtid, nutid och samtid introducera i och diskutera konstens/bildens/designens språk, form, innehåll och funktioner i ett brett samhälls- och idéhistoriskt perspektiv. Metoden är lika delar föredrag, seminarium och skapande workshops.

Jag jobbar med dubbla bildprojektioner på två parallella dukar när jag använder diabilder och med flerbildsmontage  i powerpoint när jag använder dator.

Konst- och bildspaningar.  Tematiska föreläsningar

1. Slaget om realismen. Om 1800- och 2000-talens drömmar om en sann realism och samtidskonstens mångriktade realismer.

Om det töjbara begreppet realism. En föreläsning om den europeiska 1800-talsrealismen som gav tingen dess rätta färger och brände hål på myten om antikens vithet. Om modernismen som ansåg att all konst föreställer något och om dagens samtidskonst  som vimlar av realismer – från magisk realism, fotorealism och hyperrealism, till ekorealism, semirealism och socialkritisk realism. Mot realismerna i pluralis står idag den retroakademiska konströrelsens vision om en autentisk realism i singularis. Realism eller idealism? Samtidigt lanserar dagens nationalistiska och högerextrema organisationer omfattande kultur- och konstprogram där rasrealism och nationalrealism är centrala begrepp.

2. Glaciärer som smälter, akvarellmåleriet som kom tillbaka och baderskorna som äntligen hoppar i. Om vattnet i konsten då och nu. Från yta till rum och resurs.

Vattnet i egen rätt är ett centralt motiv i samtidskonsten. Som fukt att måla med som i Karin Mamma Anderssons nya måleri, som rum att befinna sig i som i Karin Broos målningar av flytande kvinnor  (2008-2009) och som ändlig naturresurs i Olafur Eliassons vattenfallsinstallationer i New York 2009. I det manliga 1800- och 1900-talsmåleriet stod kvinnan kvar på stranden. Idag hoppar hon i. För sin egen skull. Men alla får inte bada. I  Smadar Dreyfus konstfilmer skildras havet som en minerad plats och förbjuden krigszon.

3. Bergstoppen som krympte och stenen som vill bli ett berg igen. Var är berget i samtida konst och media?

Titeln rymmer ett lån från Maria Lindbergs installation ”A stone that want´s to be a mountain again” 2008 och den tvärdialogiska processgruppens Raketas projekt ”Where is the mountain?” ca 2008- 2010. Föreläsningen följer bergstoppen som modernistiskt och manligt erövringsprojekt hos konstnärerna Paul Cézanne och Alberto Giacometti fram till Anders Widoffs  hopsjunkna berg 1994 och Ai Weiweis punktering av Tatlins torn. Och landar slutligen i Maria Fribergs fotografiska iscensättningar av kostymmannen som lägger sig raklång på ett sopberg av skrotade bilar, Kimsojas ekofilosofiska undersökningar av vad berget säger och Joan Fontcubertas digitalt målade berg utan minne. Från att ha skildrat berget utifrån undersöker samtidskonsten berget inifrån.

4. Munnen och makten. Munnen som rum, markör och symbolbärare i konst och media. Förr och nu.

I den grekiska antikens officiella skulptur skildrades mannen med öppen mun och tänder av silver medan kvinnan avbildades med slutna läppar och sänkt blick. Mannen ägde ensam rätten till talet och den orala sexualiteten.

Hur kommer det sig att många utomeuropeiska kultursystem betraktat munnen som livets port medan den kristna medeltidskonsten förminskade munnen till ett körsbärs storlek? Först med Rembrandts skrattande självporträtt år 1630 öppnades munnen på nytt i den västeuropeiska konsten. I bilden av mannen. Vidare en tråd dragen genom rena och orena i 1800- och 1900-talets rasläror och den nazistiska konstens sammanbitna läppar, genom dadaismens och futurismens vidöppna gap till Magnumreklamens glupande mun och Nemis stora käft i Lisa Myhres tecknade serie

5. Hudfärg finns inte. Om färgernas krig i politiken och religionen, konsten och konsumismen.

Om färg som inte finns och om hur 1700- och 1800-talets rasfärglåda ännu lever kvar som fördom. Om de politiska partifärgernas utsuddade färggränser, människorättsrörelsens regnbåge och färgen som vapen i religiöst och politiskt propagandaspråk. Om hur feminismen  återtog den röda färgen, om konsumismens trolösa förhållande till färgernas värdesystem och det svenska stadsrummets avskaffande av folkhemmets mossgröna till förmån för finansvärldens himmelsblå. Och om samtidskonstens neutraliseringsmetod som punkterar rasfördomar genom att förlägga dem på alla.

6. Konsthimlens växlande molnighet. Alla talar om vädret men ingen gör något åt det.

Föreläsningstiteln är ett lån från ett av konstnärsgruppen Bigert & Bergströms väderprojekt. Föreläsningen följer vädret i bildkonsten från medeltidens och renässansens symboliska himlar med moln för gudar och änglar att sitta på, genom industrialismen och 1800-talskonstnärerna William Turners, Claude Monets och John Constables atmosfäriska måleri. Vidare genom modernismens geometriska himlar, popkonstens och datakonstens dekorativa och pixlade moln, fram till samtidskonstens intresse för klimatologi, termodynamik och ekologi. Vädret i konsten som kom, försvann och kom tillbaka.

7. Bebins intåg i samtidskonsten och babyboomen i reklamen. Bilden av spädbarnet – från  stereotyp till person, moderekvisita och livsstilsmarkör.

Vem och vad bestämmer bilden av barnet? Först på 1990-talet började stereotypen barn vika undan för  bilden av barnet som person och subjekt i egen rätt, som i Marianne Lindberg de Geers bebisporträtt 190-1991. Olika faktorer samverkade: den nya spädbarnsforskningen,  1990-talets demokrati- och människorättsrörelse och  FN:s barnkonvention 1989.

Föreläsningen följer hur bebin långsamt träder fram som individ i konsten. I synnerhet i skandinavisk samtidskonst, som hos konstnärerna Katja Bohm, Karin Broos och Fredrik Landegren,  Catti Brandelius och Lovisa Ringborg. Nyligen även i Lucy Glendinnings fjäderklädda kroppar i fosterställning och Assa Kauppis skulpterade spädbarn iförda modekläder och lösögonfransar. Banbrytande blev regissören Suzanne Ostens projekt ”Babydrama. En konstnärlig forskningsrapport” 2009.

Samtidigt används bilden av bebin allt mer frekvent i reklam och media; som objekt, försäljningsargument, rekvisita och livsstilsmarkör.

8. Med både duk och pensel, ritplatta och simulerad penna.  Om datakonst och det digitala måleriet.

En föreläsning om hur det digitala måleriet förenar sig med det fysiska. Inuti den tidiga 1900-talsmodernismens kvadrater, trianglar och prismor lägger sig nu den digitala grafikens pixlar och polygener tillsammans med vektorverktygets töjbara punkter och ellipser. Istället för traditionellt skiktmåleri, parallax-metodens scrollade överlägg. Istället för det fysiska måleriets täckande färger, softwaremåleriets additativt  genomsläppliga lager målade med ljus.

9. Den farliga färgen och den förtryckta textilen. Om att sy med färg, väva med penseln och skulptera med tråckelstygn.

En föreläsning om nålens pakt med penseln från 1800-talets realism till samtidskonstens broderade graffiti, sydda skulpturer och stickade gatukonst. En tråd dragen från förra sekelskifteskonstnären Eva Bonniers avbildade sömmerskor, genom modernisten Sonja Terk-Delaunays allkonstverk, till Lenke Rothmans smärtsamma systygn, Louise Bourgeois  tråckeltråd,  Sonja Larssons textilinfluerade måleri och Per Phagers dataspelsbroderier.

10. Sociala skulpturer och lampskärmars rätt, hjältar som abdikerar och omförhandlade identiteter. 40 år med samtidskonsten.

Konstens och designens gamla stam och nya grenar. Från realpolitik till maktkritik. Politiken som filosofi, aktivism och undersökning i samtida installations-, video- och projektkonst, i teckningen och textilen, måleriet, skulpturen och datakonsten.

11. Diskborstarnas återtåg, slöjors språk och män som inte slår.

Konst, queer och genus. Bild och kön från 1970-talets kvinnorörelse till dagens feminism och rörelsen Män för jämställdhet, MJF.

12. Om störtgråtens skeende, mördandets mekanismer och homestylingens dråplighet. Videokonstens nya ämnen och blandade metoder.

Där spelfilmen rullar på stannar konstfilmen upp. Föreläsningstiteln är hämtad från  Christopher Lämgrens videoskildring av en storgråtande man och från Erik Pausers mångskärmade film om hur  en amerikansk soldat i Vietnam förvandlas från korgosse till mördare och Magdalena Dziurlikowskas film om den boende som pekar ut allt i hemmet som bör åtgärdas, men inte är åtgärdat och som förmodligen aldrig kommer att åtgärdas.

13. Människan i samtidskonsten – hur syns hon?

Om hur samtidskonsten bryter konstnärens makt över modellen och skapar porträtt i dialog med den avbildade. Hur ser porträttet ut med modellen som medskapare?

Hur träder människan fram bakom tillskrivningarna, könsrollerna och klasstillhörigheterna, bakom idealen och fördomarna? Kan bilden överhuvudtaget fånga vem och vad en människa är? Exempel från t ex konstnärerna Carrie Mae Weems, Cindy Sherman och Christer Chytraéus, Lotte Laserstein, Marina Abramovic, Angelica Kristenson Aurelius samt i Moa Karlbergs fotografier tagna av personer på gatan som passerar en spegel.

14. Till Saken. Trettio med stol- och skåpkonsten, sko- och klänningskonsten.

Samtidskonsten säger det med saken. År 1995 skapade Jana Sterbak sin berömda biffklänning. I år 2010 skapade Johanna Friedman skulpturala aftonklänningar sydda av tyg med tryckta trafikleder och funkishus – riktade rakt mot Le Corbusiers rationalistiska stadsuppfattning. Stol-, skåp-, sko- och klänningskonsten från Christian Boltanskis insamlade skor, över exilens tunga skor av råa ametister hos Marina Abramovic till  konceptdesignens upphöjda glaspumps hos Åsa Jungnelius. Därtill  Louise Bourgeois rumsinstallationer, Meta Iseus- Berlins möbler som minnet väljer och Nahum Tevets porträtt av hemstaden Tel Aviv byggd av hyllmoduler.

15. Vad är en sked? Sleven i konst och design, myt och media.

Skeden som urrum och ägghalva, som moders- och fruktbarhetssymbol. Eviggjord hos Yoko Ono och Fluxusrörelsen, bortförlovad hos Dan Wolgers, farliggjord hos Mona Hautom och sinnebild för spädbarnets och moderns kropp i surrealismen och Anna Renströms installation år 2001.

16. Trädets framträdelseformer. Om granar som inte vill vara kultur.

Om trädet som politisk, religiös och kulturell överföringsyta. Om återbruk och trädets rätt,  konstnärliga trädkramare och estetisk rensning i konsten, myten och designen.

17. Håret, gräset och den naturalistiska resningen.

Idag rakas kroppen med rakhyvel och allmänningarna med gräsklippare. Föreställningar om hår och gräs uttryckta i samtidskonsten, religionen, miljövården och hälsoideologierna. Om huvudhårets mening i samtida foto- och performancekonst.

18. Vem är Jultomten?

Jultomtens androgyna och mixade historia. Både allfader och allmoder?  Shoppingideologins skyddsgud?  Livspusslets kompensatoriska förälder eller bara en teatergestalt?

19. Det eviga kungadömet – spelkortens visuella historia.

Om spelkortens hierarkier, heraldik och könsmaktsordningar. En berättelse om hur kortspelens oförutsedda oordning utmanar spelkortens givna samhällsordning.

20. Från Monets näckrosdammar till sjuka vatten. Neoromantiska möten mellan två sekel.

Om samtidskonstens skiktade natursyn, kluvna förhållande till Caspar David Friedrich och granar som inte vill längre vill vara skog hos konstnärer som Anselm Kiefer,  Katinka Ahlbom och Max Book,  Annika von Hausswolff, Tommy Hilding och Karin Mamma Andersson.

21. Boken i samtidskonsten. Som motiv, metod och meningsbärare.

Vad definierar en bok? Om bokens utsida, insida och ryggsida i samtida installations-, process- och objektkonsten. Hos Nina Katchadourian, Maria Hedlund, Dennis Loesch, Mikael Lundberg och Michel Whiteread.

Konsthistoria

1. Picasso – konsten, könet och kvinnorna. Pablo Picassos konst och liv  i myt- och genusperspektiv.

2. Olga och Carl Milles – en kompensatorisk pakt.

Om hur konstnärsparet Olga Granner och Carl Milles i en gemensam föreställning om konstens renande makt, skräck för modernismen och sympati för nazismen byggde en besvärjande bro över modernismens och sexualiteten, förgängligheten och fulheten, över äktenskapets sprickor och klassamhällets klyftor.

3. Kvinnans villkor i 1800- och 1900-talets konst- och samhällsliv.

4. Motivet bakom motivet. Michelangelo och Leonardo da Vinci på Freuds divan.

Om Sigmund Freuds konstnärliga detektivarbete. En berättelse om hur Freud fann både sin egen och Michelangelos själ i Michelangelos stora Mosesskulptur på påven Julius IIs gravmonument i Rom. Samt hur Freud sökte koden till Leonardo da Vincis barndom, homosexualitet och förhållandet till modern, styvmodern och mormodern i målningarna på temat ”Anna själv tredje” skapad åren 1500-1505.

5. Vad säger djuret?

Samlar- och jägarsamhällets bildvärld 80 000 – 10 000 f kr.

6. Vad säger tecknet?

Jordbrukssamhällets bildspråk 10 000-1000 f kr. Egypten, Kina, Mesopotamien

7. Den antika handelsekonomins människo- och konstsyn.

Kulturerna runt Medelhavet  1000 f kr – 300 ef kr.

8. Medeltidens konst och tänkande.

Tillbaka till jordbruksekonomin. Feodalism, konst och ideologi i de kristna, islamska och judiska religionerna.

9. Renässansen och den nya handelsekonomin.

Motiv, kapital och individ i 1300-, 1400- och 1500-talets konst.

10. Konst, mat och kolonialism, himmel och jord i 1500-och 1600-talets protestantistiska och katolska barockkonst

11. Konst, klass, kön och den franska revolutionen.

1700- och det tidiga 1800-talets aristokratiska makt och motståndsrörelser. Tradition och upplysning. Om spruckna jämställdhetsdrömmar, imperialistiska krig och konstens demokratisering.                                                                                       

12. Romantiken, realismen, impressionismen och symbolismen 1830-1900.

Industrialismen och folkviljan, motstånd, naturvetenskap och egotrippar.

13. Modernismen 1900-1945. Konst, form och samhälle mellan två världskrig.

Dadaistisk och surrealistisk workshop ingår.

14. Konsten och postmodernismen, bluesen, jazzen och rocken 1945-2013

Lärarpresentation

Sedan 1993 arbetar jag som frilansande konstkritiker på Dagens Nyheters kulturredaktion. Jag är sedan 25 år verksam som lärare på konstutbildningarna i Stockholm och i övriga Sverige.

I min yrkesverksamhet har konstundervisning och skrivande varit varandras förutsättning. I dialog med den nya generationens konststudenter knyter jag ihop min fyrbenta bakgrund: konstnärlig utbildning på Gerlesborgskolan i Bohuslän och Stockholm, bildlärarexamen på Konstfack, akademiska studier på Stockholms universitet och journalistisk utbildning på Poppius journalistskola.