Bearbetad artikel, Dagens Nyheter Kultur 15 april 2005
Sedan flera år ser tandborstarna ut som gympadojor. Med kuddar, gummirefflor, ving- och vågformer på de kuperade tandborstskaften och med ränder på sidorna samt metallicfärg på halsarna stoppar jag en bit sportsko i munnen. ”Technique” och ”White system” heter tandborstarna på apotekens butikshyllor. Jag fattar signalen. Tandhygien är inte längre en simpel fråga om sanitet, utan ett upphöjt göromål baserat på högteknologisk och ergonomisk vetenskap.
Samma sak med disken. Diskborstarnas technodesign gör vardagsarbetet till en exklusiv sport. Fast på tandborstområdet har den ordinära, platta och enfärgade Te Pe-borsten varit bäst i test.
I den gympadojiserade världsekonomin är varumärkets loggor och utsmyckningar viktigare än själva produkten. Idag tränger den globala varuestetiken in i kroppens alla hålor, in mellan mellan fingrarna och ut i handen.
Och plötsligt liknar också pennorna sportredskap. I bok- och pappersaffären har mina förr så slanka fineline-pennor inte endast fått tjockare skaft. De har även försetts med samma dekor som på gångstavar, ishockeyklubbor och sportskosidor samt givits vinstgivande namn som V5 Grip, Vpen och Alfagel.
År 1998 förnyade pennföretaget Pilot sin logga med en uppochnervänd och högerställd version av Nikes berömda vinge, hos pennföretaget kallad ”Den dynamiska ringen”. Runt hightechpointpennorna slingrar sig Nike-swooshens kusiner. Och var har den metallskimrande och silikonlena Dr.Grip-pennan med sin stressbefriande greppdiameter på13.8 mmsina systrar – om inte bland Nike och Adidasfotbollarna i sportbutiken intill. Lagda bredvid varandra tycks pennor och bollar vara klädda i samma kromeglänsande dräkt, med samma fartiga long- och latituspsetsar.
Men egentligen är gympadojan alls inte alltings ursprung. Sportdesignens vagga sägs vara motorsporten och Formel 1-bilens framvingar, krom och ränder. Med vad borstar jag i själva verket mina tänder? Med en bil?