Notis, Dagens Nyheter Kultur 18 maj 2004
Jag trodde att den vasslösa Bosagölen i södra Östergötland bara kunde måla naturalistiskt. Liksom vanemässigt har sjön framställt konventionella tavlor med krusiga reflexer på. Nu har jag sett annat.
En stilla våreftermiddag när den första grönskan ännu inte döljer trädens stammar slår naturen om och blir laserkonstnär. Beslutsamt griper trädstammarna laserkanonen för att skjuta ut speglingar raka som strålar. Storögd ser jag vattenytan raderad av vertikala spotlights.
Björken gör det snyggast. Stammens silvervita projektion sprutar rakt ner i djupet. Intill radar barrträdens ljuspelare upp sig: violetta, röda, bruna och gröna. ”Vattenorgel”, kommenterar vännen drömskt. ”Laserinstallation”, säger jag.
Vi fotograferar. Så kommer duggregnet och stänker prickar över laserverket. Det ser proffsigt ut. Ett vågrätt ytplan i kors över det lodräta. Sist kommer blåsten och suddar ut alltihop.
I datorn vänder vi bilden upp och ner. Då pumpar trädstammarna sina färgstrålar rakt upp på himlen.
Laserkonstnärerna Bo Andersson och Jan Kriland hade inte kunnat göra det bättre. 1999 intog de Vattenfestivalens stockholmska natthimmel med laserspelet ”Urström”. Nu tar Bosagölen över.